Jag fick idag reda på att det till Stockholms Fotbollsförbunds representationsskap (rep.skapet) kommer att motioneras om 9-mannafotbollen i Stockholm. Lite bakgrund är följande:

• Stockholmsföreningar beslutade på rep.skapet 2012 att 9-manna skulle införas från och med F/P 13 års ålder (tidigare första året på 11-manna) till säsong 2013.
• Första året på 11-manna skulle istället vara från och med F/P 14, följaktligen spelas 9-manna en säsong.
• Det beslutades också att en 9-mannaplan skulle vara från straffområde till straffområde på en 11-mannaplan med 11-mannamål.

Idag fick jag det förklarat för mig att ett par klubbar kommer att motionera om förändringar i 9-mannafotbollen, vilka bland annat är:

• Införa 9-manna från och med F/P 12 och spela 9-manna i två år istället för ett år. Det innebär också att man tidigare slutar med 7-mannafotboll och "endast" spelar det i två år istället för tre år.
• Anpassa ytan så att den blir mer rektangulär och mindre kvadratisk - dvs. hitta ett bättre förhållande mellan bredd och djup genom att göra planen något smalare.
• Ha 7-mannamål istället för 11-mannamål fram tills den dagen 9-mannamål införskaffas.

Nu vill jag veta vad du tycker är bäst, att påbörja 9-manna från och med 12 års ålder eller 13 års ålder. Kommentera gärna friskt i kommentarsfältet nedan:-)

I lördags spelade Herrlaget en seriefinal mot IFK Viksjö. Vi förlorade matchen med 2-1 och jag tänkte ge min bild och analys av matchen. 

I en fotbollsmatch görs de flesta målen genom omställningar, fasta situationer och genombrottsspel. Min analys av matchen i förhållande till hur mål görs i en match är följande:

Defensivt

1. Omställningar - det finns två aspekter och förhålla sig till när det kommer till att förhindra motståndarnas omställningar; det ena är att undvika att förlora boll på farliga ställen och lägen och det andra är att ha en tydlig metodik för att hantera motståndarnas kontringar. Metoder för att hindra kontringar är direkt återerövringspress (pressa bollhållaren med en gång a lá Barcelonastuk) eller indirekt återerövringspress (kom in på rätt sida om bollen med laget och därefter pressa bollhållare). I matchen mot IFK Viksjö tycker inte jag att deras kontringar var ett särskilt hot - de existerade inte så mycket i första halvlek, något fler i andra halvlek. Anledningen till att deras kontringar inte var ett särskilt stort hot var dels att vi inte tappade boll i farliga lägen dels att Viksjö inte hotade särskilt mycket i djupled bakom vår backlinje när de vann boll vilket medförde att det inte blev så svårt för backlinjen att erövra boll. Jag skulle dock vilja att vi i denna match hade haft en bättre direkt återerövringspress så att vi skulle kunna vinna tillbaks bollen tidigare och högre upp.

2. Fasta situationer - det är ett samlingsnamn för hörnor, inkast, frisparkar etc. Vi hade en del svårigheter med Viksjös fasta situationer - de gör bland annat 0-1 så - speciellt med deras långa inkast. Det vi inte gjorde bra var att vi inte i tillräcklig grad var tillräckligt alerta på andra- och tredjeboll efter att vi tampas om första bollen med Viksjö. Vi blev efter "förstaboll" alldeles för bolltittande istället för att beslutsamt röra oss mot bollen. Vi borde också undvikit och skapa situationer där Viksjö får möjlighet att utnyttja sin fasta situationer genom att pressa de mer samlat och bättre högre upp. Det vi gjorde bra att vi hade bra utgångspositioner när vi skulle försvara oss mot fasta, dvs. vi stod på rätt platser och vann oftast förstaboll.

3. Genombrott - det finns oftast två typer av genombrott att hantera; centrala och längs med kanten. Att försvara mot centrala genombrott innebär att vi positionerar oss på så vis att motståndarna inte får utrymme att slå instick. Vi försvarar oss mot instick genom att vara skickliga på att centrera och flytta över noggrant. Jag tycker att vi genomgående försvarade oss bra mot centrala genombrott och den gången vi inte utförde det tillräckligt bra så gjorde Viksjö 2-0 tack vara att vi inte tillräckligt snabbt flyttade över och centrerade. Genombrott på kanten innebär att motståndarna kommer förbi via kanten genom att utmana vår ytterback i 1 mot 1 eller 2 mot 1 situationer. Överlag så tycker jag att vi hanterar Viksjös kantgenombrott väldigt bra då vi inte tillät dem att komma på överlapp eller underlapp och undvika 2 mot 1 situationer på det viset. Tycker också att båda våra ytterbackar hanterade sina 1 mot 1 situationer föredömligt.

Slutsats: Generellt så gör vi en bra försvarsinsats skulle dock vilja att vi pressade mer samlat genom att vi trycker upp backlinjen något så att våra defensiva mittfältare kan börja högre upp och på så vis sätt en ännu tuffare och högre press. Vi minskar också ytan för deras forwards att ta emot bollen felvända framför vår backlinje vilket skulle troligtvis medföra att Viksjö inte fick lika många fasta situationer långt ner på vår planhalva.

Offensivt

1. Omställningar - Vi hade inte så många kontringar mot IFK Viksjö och som jag ser det beror det på två faktorer främst: a. Viksjös backlinje föll/retirerade väldigt tidigt för att ta bort ytan bakom backlinjen vilket ledde till att vårt djupledsspel blev sämre och istället etablerade ett bollinnehav istället för en kontring. man kan säga att Viksjö lyckades med sin indirekta återerövringspress. b. Vi vann inte bollen tillräckligt högt upp på Viksjös planhalva så att vi kunde kontra mot en Oorganiserad Viksjöbacklinje. Så med andra ord så tycker jag att vårt i princip obefintliga kontringsspel är en konsekvens av en mindre god första press. 

2. Fasta situationer - Jag tycker att vi skapar tillräckligt många fasta situationer för att vi ska få större utdelning än vad vi fick (noll mål i denna match). Jag tycker att vi generellt hade god kvalité på inkast, hörnor och inkast. Vi var oftast med och tampades om förstabollen - vi vann även förstabollen ett par gånger - vi var dock inte tillräckligt skickliga på att positionera oss korrekt så att vi var först på andra- och tredjeboll.

3. Genombrott - Jag tycker att vi i denna match - i synnerhet andra halvlek - är skickliga i vårt genombrottsspel centralt och på kanten. Centralt är vi duktiga på att utmana en försvarare för att sedan genom väggspel eller instick passa in den i den ytan försvaren precis har lämnat. Det vi tvingar Viksjö att göra när vi utmanar en försvare är att han måste gå upp i press mot bollhållare och övriga måste flytta över för att kunna centrera. I ögonblicket mellan att försvaren ska upp i press på bollhållare och övriga ska hinna in för att centrera skapas oftast ytor och möjligheter för instick och väggspel - just dessa ögonblick tycker jag att vi var skickliga på att utnyttja. Tycker också att vi i tillräcklig grad får genombrott längs med kanten genom att vi vinner 1 mot 1 lägena mot Viksjös backlinje. Vi var något sämre på att skapa 2 mot 1 med hjälp av vår ytterback och yttermittfältare mot deras ytterback. Dock är vårt mål en effekt av ett 2 mot 1 läge. Vår ytterback överlappar vår yttermittfältare. Vår yttermittfältare fintar att han ska passa vår överlappande ytterback vilket fintar Viksjös ytterback. I det ögonblicket kliver vår yttermittfältare inåt i planen och avlutar mot mål i det bortre hörnet.

Slutsats: Jag tycker att vi är tillräckligt skickliga i vårt genombrottsspel och att vi med småjusteringar är godkända på fasta situationer. Vi är dock underkända vad gäller vårt kontringsspel och det blir vi bättre på om vi förbättrar vår förstapress mot Viksjös backlinje. Tycker också vår slutforcering inte är tillräckligt bra och det har helt enkelt och göra med att spelarna inte fick tillräckligt tydliga direktiv av mig kring vilken metod vi skulle använda för att skapa ett rejält tryck sista minuterna.

Mentalt perspektiv på matchen

Jag är imponerad över spelarnas mentala anspänning till denna match. Jag tycker generellt sätt att anspänningsnivån var alldeles lagom och balanserad innan match - vilket inte alltid är fallet i samband med "toppmatcher", finns risk för övertaggning. Är också imponerad över att spelarna behåller lugnet fastän vi ligger under med 0-2 i halvtid och beslutar sig för att köra på som bara den för resten av matchen, vilket andra halvleks forcering är ett tydligt tecken på.