Försvarsspel - vad ska barn- och ungdomstränare prioritera?

Kommentar Kul att du tar upp detta intressanta ämne i din blogg! Försvarsspel är ett avgörande område i fotboll och många tränare vill därför ha en stark och solid defensiv där varje spelare jobbar i förhållande till varandra. Detta för att tillsammans bilda en försvarsmur som kommer bli svårare för motståndarna att komma förbi. Problemet är att vi idag ser alltför många barn-och ungdomstränare jobba på detta sätt. Varför jag tycker det är fel och ett problem är, precis som Stephanos säger, för att spelarna inte är mottagliga för den typens träning. Försvarslinjer, täckning/understöd etc. är väldigt abstrakt för en 10 – 14 - åring och att få dessa killar och tjejer att göra det i praktiken (under match) kommer leda till att vi får fram passiva försvarsspelare som till slut inte håller måttet (när det börjar bli dags för spel på en högre nivå) – varken nationellt och internationellt. Att det sedan även tar tid från den individuella träningen (i form av teori och praktik, under både träning och match) försämrar saken ytterligare. ”Varför är individen viktigare laget, det är ju trots allt en lagsport?” Kan man ibland tänka för sig själv men svaret är väldigt enkelt och handlar om vad som är det mest effektiva lärandet. Genom studier och forskning av barn så har vi lärt oss och förstått att barn är väldigt egocentriska av sig och därför har ett stort behov av uppmärksamhet (som b. la. vi ledare har till uppgift att uppfylla). Detta innebär också att de är mest mottagliga för individuell träning och feedback. Eftersom vi sätter grunden för varje spelares individuella kvalité under perioden fram tills de är 15 år så ska därför majoriteten av vår undervisning bestå av individuell träning. Liknelsen som Stephanos använder är klockren och visar indirekt på hur vi tränare ibland kan agera i match- och träningssituationer. Det handlar i grund och botten om bristande kunskap och därför tycker jag att vi tränare måste bli bättre på att första vilka våra spelares behov och förutsättningar är. Det kan skilja sig väldigt mycket åt för olika individer och i olika stadier, och genom att känna till vad som är bäst för var och en så minskar risken för missförstånd. Vi kommer då också att uppleva en bättre känsla av sammanhang där lärandet blir mer effektivt. Men, Stephanos, jag har tänkt en hel del kring detta sen vårt samtal i fredags och om vi ska problematisera lärandet av en hög press och direkt återvinningspress så har jag kommit fram till en intressant tanke. Om vi säger att en av våra spelare bestämmer sig för att sätta en hög press på egen hand och försöka vinna bollen så kommer det innebära följande; 1. Spelaren lyckas - tar bollen från motståndaren. 2. Spelaren misslyckas - blir bortgjord (genom en passning eller dribbling) Om vi möter ett spelskickligt lag så är chansen större att spelaren blir bortgjord och om detta upprepas så lär en viss frustration växa hos honom och jag tror att han då också är intresserad av en lösning på detta påtagliga problem. Genom att låta honom först komma fram till lösning på egen hand så kan man sedan introducera den defensiva konsten att sätta press med understöd. Allt sätts i ett sammanhang som är mer logiskt och han kommer framförallt förstå VARFÖR man ska göra det. Man ska fortsätta jobba utifrån samma koncept dvs. hög press, man- man markering och en direkt återerövringspress men nu plötsligt har man en spelare som kommer agera understöd självmant utan att man står och skriker efter det vid sidan om planen…. Vad tycker du, Stephanos?

Kommentar Håller med om det du skriver och gillar din metafor som beskriver en av tränarens viktigaste uppgifter - som är en avgörande förutsättning för att kunna utveckla spelare – att tolka och förstå beteenden hos spelaren. Jag vill också tydliggöra att genom att spela med uppflyttning och hög press så kan det resultera i fler målchanser för motståndarna eftersom det kommer bildas ytor bakom våra spelare, som i sin tur kan leda till fler baklänges mål och förluster. Därför är det viktigt att man förstår VARFÖR man ska jobba med hög press, uppflyttning och man-man markering (finns förklarat i tidigare inlägg) och att man ser det som långsiktigt projekt som kommer bära frukt längre fram i tiden. Jag tror att många ungdomstränare i grund och botten är för rädda för att förlora matcher, och därför ser vi dem jobba på detta sätt. Men vart denna mentalitet kommer ifrån är ett annat ämne som jag tycker berör hela fotbollsrörelsen.