Herrarnas Mohammed Sahid springer för hela laget!

En av våra anfallare, Mohammed "Benin" Sahid, är näste spelare ut i intervjuserien. Han är 23 år gammal, och har samma nummer på matchtröjan, en tröja han bär med stolthet!

Din underbara målgest utstrålar verkligen genuin glädje, det måste vara en härlig känsla att göra mål?

– Självklart! Men det är inte bara det, det är glädjen att jag gjort mål för laget, för klubben, och för publiken, som tagit sig tid att komma och heja fram oss. Sundbybergs IK Fotboll har blivit som min andra familj sedan jag kom till Sverige. Det är verkligen som många säger; alla är glada, alla hjälper varandra och laget är definitivt som min andra familj. Spelarna här är liksom som mina storebröder och småbröder.

Hur kom det sig att det blev just SIK?  

– Det var tack vare Stephanos och "Badji" (Daniel Badjelan) som jag kom hit. De klippte sig hos mig båda två, vi började prata fotboll och de övertygade mig att det här var klubben för mig och vad rätt de hade! Att jag blev frisör var en ren tillfällighet, det är inte så lätt att få jobb när man kommer som ny till ett land. Det var på YouTube jag började lära mig att klippa, mina dåvarande lagkamrater i Vasalund peppade mig och på den vägen var det! Nu är det ett extraknäck, jag jobbar som håltagare i byggbranschen numera.

Det var i Benin, i Västafrika, du fostrades till fotbollsspelare, innan du kom till Sverige 2011?

– Ja, det stämmer. Jag hade turen att få spela i en akademi, där vi fick riktiga bollar och skor. Men även jag har spelat fotboll med mina vänner där vi hade virat ihop tygstycken som vi använde som fotboll och vi spelade barfota. En fotboll och fotbollsskor kostar väldigt mycket i Benin. Jag kan fortfarande bli förvånad när jag ser ungdomslag här som kan glömma fotbollar kvar på plan efter en träning. För mig är det en förmögenhet man bara lämnar kvar.

– Jag har en rätt tuff historia bakom mig och jag skulle väldigt gärna vilja dela med mig av den. Tänk om någon skulle vilja hjälpa mig att skriva en bok! Många har sagt att jag borde skriva ner min berättelse, men jag behöver hitta någon att arbeta med. Min historia är tuff, men jag har uppnått min dröm och jag skulle vilja få alla barn och ungdomar att aldrig släppa sina drömmar och sina mål. Man måste försöka, ingenting är omöjligt, se bara på mig! Och när de kommer och ser oss spela får de dessutom se riktigt bra fotboll, vi springer inte bara bakom bollen, vi spelar den.

Till dig har "Uffe" (materialförvaltaren) rimmat; ”Mohammed springer tills han är slut, och får ofta inte till något skjut”. Det här måste du berätta mer om!

– Haha, ja. Det är delvis sant och delvis ett internskämt. Jag springer mycket på planen, jag vill det. Jag springer för mina lagkamrater, jag vill hjälpa laget hela vägen! Sedan har det hänt någon gång att jag slarvat med maten före match, och när jag då har sprungit som vanligt har jag inte haft kraft kvar att få till skottet. Det där med kost och hälsa är förresten viktigt att vi lär alla barn och ungdomar från början. För att bli en bra fotbollsspelare är det oerhört viktigt, slarva aldrig med det!

Vid det här laget är spelarbussen framme i Vagnshärad och Mohammed kliver ur med sina lagkamrater, sin andra familj. Bara en dryg månad kvar till seriestart nu, och vi ser fram emot att få se Mohammeds målgest många gånger!

Text: Susanna Stensdotter
Foto: Niclas Tegman

Du kanske också vill läsa de andra intervjuera:
Lauin Amen känner värmevågen från publiken
Christos Kitsos; "SIK är en enda stor familj"
Herrlagets Kjell Jönsson hörs hela vägen!