Herrlaget: Oscar Stjernquist ger sig inte!

Mera nyförvärv att läsa om! Oscar Stjernquist, en snabb ytter som är 22 år och bär tröja nummer 15.

Direkt från Bodens BK i Luleå har Oscar landat i vårt lag. Han följde lite oroligt slutet på förra säsongen eftersom han absolut ville fortsätta spela i division 2 och gärna med Sundbyberg som klubbadress. Som ni säkert minns säkrades platsen i sista omgången och Oscar är idag en Sundbybergsspelare.

Oscar tänker på hur det var att spela i Bodens BK med alla barn och ungdomar som kom och hejade på matcherna och ville vara nära sitt herrlag. – Det vore ju underbart om det är så även här. Jag har ju mina egna förebilder, i Allsvenskan och ute i Europa och vet vad det betyder. Kan man själv vara en förebild för någon är det ju fantastiskt, även om det är lite svårt att ta in. Jag är ju bara Oscar liksom.

Född och uppväxt i Skarpnäck började Oscar sin fotboll i Hammarby, därefter BP och sedan vidare till Djurgården som 15-åring. Han var med och gick till final mot Helsingborg med Spånga i Pojkallsvenskan, följt av spel i IK Frejs U19-lag. Efter tiden som junior bar det av till Luleå för universitetsstudier i Internationell Ekonomi och spel i division 2 med Bodens BK. En otrolig och spännande resa, speciellt när man vet att han sista året i Frej var borta på grund av en höftoperation och att han blev skadad första matchen i Boden och fick vila upp sig ytterligare ett år. Två år borta med andra ord, mitt i en känslig ålder i fotbollskarriären. Man funderar lite på vad som driver en sådan här kille, som framstår som lugnet själv.

– Jag har en stark vilja, känner en oerhört stor glädje för sporten och har fått stöd från nära och kära när det känts tungt. Vad skulle jag göra utan fotbollen? Det är ju den stora livsglädjen! Jag ger mig inte helt enkelt, det ska man aldrig göra.

För Oscar har det lönat sig att aldrig ge sig. I hans andra träningsmatch, den mot Trosa-Vagnhärad i vintras kom han in i andra halvlek och gjorde tre mål och en assist, trots att han var lite sliten efter en ljumskskada. Vi tror att Oscar kan bli en publikfavorit i år. Han är snabb, kreativ och okonventionell poängspelare som gillar att göra oväntade saker ute på planen. Så Uffes rim om Oscar verkar ju stämma på pricken: ”Oscar är en riktig filur, sätter ofta bollen i bur”. Med detta kommer vi in på det här med att komma som ny i ett lag. Trots en del klubbyten tidigare tycker han fortfarande det känns lite nervöst i början.

– Men i det här laget var det enkelt, man kände direkt den varma energin i gruppen. De spelare med fler år på nacken, både i klubben och på plan, var välkomnande. De skojar och snackar skit med en liksom. Man märker det på alla nya som kommit att det känts bra. Visst är det tuff konkurrens om platserna i laget, men här skapar det bara ytterligare energi och vi har ändå kul ihop. I Sundbybergs herrlag är man ingen robot, man ges utrymme både som människa och som spelare.

Med den här kulturen och med det spelarmaterialet som finns är Oscar helt övertygad om att man kommer vara ett lag att räkna med i division 2. Det är klart att det i så fall även blir roligare för publiken också. För Oscar är alla supportrar på läktaren viktiga, man presterar lite bättre då, det känns som att man måste bevisa något för någon annan än sig själv. Det räcker att publiken är där, inget krav på en högljudd hejarklack. Genom att bara komma på matcherna visar de sitt stöd för Sundbybergs IK Fotboll och för sporten i Sundbyberg. Den är och ska fortsätta vara, en viktig del i kommunen, speciellt för alla barn och ungdomar.

– Ja, det där med publiken. Visst, det är kul att lira på en tom plan i skogen också, men ja... du förstår, säger han och fortsätter vid frågan om sina egna ambitioner framöver: – Först och främst vill jag ju gå så långt jag kan i Sverige. Men efter collegefotbollen jag spelade en termin i Arkansas i USA fick jag lite mersmak på utlandet och nu hägrar faktiskt Australien eller Thailand. Han tystnar en stund och skrattar till: – Främst på grund av klimatet!

När Oscar lämnar intervjun och går mot träningen, stannar sköna och lite motstridiga känslor kvar i rummet; ödmjukhet, passion, lugn, envishet… Men framförallt känslan av ett brinnande intresse för fotbollen.

Text och foto: Susanna Stensdotter

Du kanske också vill läsa:
Lauin Amen känner värmevågen från publiken
Christos Kitsos; "SIK är en enda stor familj"
Kjell Jönsson hörs hela vägen!
Mohammed Sahid springer för hela laget!
Ricardo Gray, en ödmjuk målskytt
Martin Limpar går i sin farfars fotspår
Melker Anshelm nickar bort den!
Gustav Ericsson vill ta en plats!